Foto 2016-03-31 16 40 38

Jag tränade ju alltid väldigt mycket innan jag blev gravid. I många år faktiskt, främst styrketräning. Dock var det nog först när jag flyttade till Arvika på egen hand som jag började ta det mer på allvar eftersom jag inte hade särskilt mycket annat för mig. Varför jag valde just styrketräning var inte för att bygga mig biffig och stor och tävla i fitness hit och dit utan helt enkelt för att jag tyckte att det var roligast och mest varierande. Självklart varvat med lite spinning och löpturer, men iallafall.

Varför jag slutade var inte för att jag var rädd för missfall eller något sånt, eller att jag inte trodde att man kunde hålla på när man hade ett liv i magen, utan helt enkelt för att jag mådde för dåligt. De första tre månaderna av min graviditet mådde jag ständigt illa (fast kräktes sällan, tack och lov) och var extremt trött hela tiden. Jag orkade bara det nödvändigaste. Att hålla på och flytta och samtidigt jobba heltid var var energin räckte till och nätt och jämt det. Först för någon månad sedan, efter vecka 18-20 någonstans började jag känna mig lite mer som mig själv, alltså oändlig energi som kan göra mig galen av rastlöshet, även om jag efter särskilt tunga dagar med mycket jobb eller dylikt behöver en dag eller två för att ta igen det och komma tillbaka energimässigt. Jag har även lärt mig att äta mer, något jag alltid haft problem med.

Men nu är vi iallafall igång och det känns SÅ SKÖNT. Det bekommer mig inte lika mycket att jag gått upp massor i vikt (ja det är bebis, men har man haft ätstörningar är det ändå svårt att se siffrorna öka på vågen…) och jag känner mig glad och stark och välkomnar träningsvärken med öppna armar! Självklart kör jag lugnt, inte så tungt, fler repetitioner och vissa övningar gör jag inte pga att bäckenet och höfterna är ostabila. Än så länge går det iallafall hur bra som helst och jag känner ren och skär lycka efter ett ordentligt gympass!

10. mars 2016 · 1 comment · Categories: gravid

Jag trodde bombsäkert att varenda dag skulle vara en pina i väntan på att graviditeten ska vara över. Jag längtar ju så mycket efter att få träffa den som är där inne, vår lilla prins! Men dagarna har ju gått hur fort som helst? Vart tar tiden vägen? Det är ju ynka fyra månader kvar och det känns inte som jag hunnit eller kommit någonvart med allt jag vill hinna göra innan bebis tittar ut.

Jag vill att huset inte längre ska vara under renovering, jag vill ha allt färdigt så att det känns som ett ”helt hus” och inte som nåt pågående kaos. För som jag nämnt tidigare blir inte jag hemmablind utan fortsätter störa mig på saker (gärna de stora sakerna jag inte kan göra nåt åt, t ex taklister…. men det är på gång!), särskilt i köket som vi hållit på med nu sen november…. Lilla H’s rum ska vi börja fixa nu så fort nästa lön kommer så att vi kan köpa en slags renoveringstapet för att jämna ut de himlans ojämna väggarna utan att behöva spackla exakt allt.

Ja ja, det blir nog väl. Är väl en typisk gravidgrej att vilja ”bona om sig” hemma…

imageimage

Magen häromdagen, älskar dig redan oändligt. Och fina babynestet jag beställde av en tjej i Grums som syr egna, ska hämta det till veckan!

 

Har väldigt länge haft svårt att släppa in personer inpå livet. Har jag gjort det hör du till en speciell skara som jag litar mycket på, och den är inte stor. Det var en händelse (eller ja, en utdragen stalkning) som gjorde att jag inte vågade släppa in någon alls, eftersom jag blev så fruktansvärd förstörd pga att jag litade på någon och så visade sig personen vara en helt annan. Sedan fysisk och psykisk misshandel, ett antal polisanmälningar och i säkert ett halvår var jag rädd ensam hemma, hade alltid dörren låst, telefonen på ljudlöst och hoppade till vid minsta ljud. Telefonen är fortfarande alltid på ljudlöst och jag drömmer mardrömmar om skiten än idag.

Därför är det otroligt svårt för mig att släppa in en ny person. För släpper jag in hen, och hen vet hur jag är, mina svaga punkter, vad som gör mig ledsen, då kan hen tekniskt sett använda det emot mig. Vilket har hänt alldeles för mycket och därför bygger jag nog lätt upp en fasad där allt är perfekt och jag låtsas nog lite vara någon annan. För att det inte ska kunna bita tillbaka. Så himla dumt för jag vill ju inte vara sån, jag vill ju kunna lära känna nya människor och jag vill släppa in folk och visa vem jag är, men det tar emot.

Jag försöker hela tiden bli bättre men det kommer nog att ta sin lilla tid och man lätt faller tillbaka in i gamla mönster.

image

Rensade underklädeslådan idag. La undan för små bh-ar (brösten har växt…) tills efteråt nån gång. Om de ens kommer passa då, och troslådan tror jag man rensar alldeles för sällan. Jag hittade många par jag ofta ratar pga obekväma eller annat men inte orkar slänga men idag bytte jag byrå i sovrummet och då passade jag på!

Har dessvärre väldigt få vanliga bh-ar som nu passar, går gärna i sport-bh liknande saker men man vill ju ändå känna sig lite fin! Köpte en liknande den ovan på Cubus i helgen, riktigt skön, men drömmer såklart om dessa snyggingar från Calvin Klein…

Tills nästa löning kanske!

Sedan jag blev gravid har jag drömt otroligt mycket, och livligt! Konstiga saker som inte egentligen handlar om någonting. Det gav med sig för några veckor sedan och jag minns inte drömmarna lika ofta, och det är sällan mardrömmar vilket det var i början.

Inatt slog det tillbaka tusen gånger om. Det var i klass med den gången jag drömde att jag födde vårt barn dött, som jag drömde i början av graviditeten och vaknade av att jag störtgrät och skakade i hela kroppen.

Det värsta är ju när drömmarna i sig är verkliga, platsen den sker på osv. Jag drömde att vi bodde i förra lägenheten, Dennis kom hem dagen efter att ha varit ute, sa att han sovit hos en vän. Det hade han inte utan han ljög och sen skrek han till mig att han var trött på mig och att han sket fullständigt i att vi skulle ha barn och att han inte ville vara tillsammans med mig längre. Riktigt jävla vidrigt. Sedan vände han och gick ut genom dörren och kom aldrig mer tillbaka. Trots att jag skrek, kastade saker, förklarade min kärlek för honom så ville han inte, han ryckte på axlarna, flinade mig i ansiktet och sa ”det skiter väl jag i”. Just den här gesten var värst, som bara sa att det inte spelade någon roll alls vad jag tyckte, kände eller ville, det var bara över.

Skulle tro att drömmen kommer ifrån att det är en av mina största rädslor, en som jag inte tillåter mig själv att tänka på alls under vaken tid, men som kommer upp ur det undermedvetna när jag sover. Jag vet ju själv att det inte är sant, då skulle han inte ha friat till mig på ett av de mest storslagna sätt den 3 augusti i somras. Men det är väl hormoner, ångest och annat som ligger i det undermedvetna som inte tillåts komma upp annars. Hoppas på att jag får sova desto mer inatt…

image

Älskade D, alltid vi

Ska ta en tur till Arvika för att tänka, handla mat och kolla lite på bokrean. Mitt paket från HM verkar även ha kommit!

 

 

image

Vad som börjar bli lite tråkigt och jobbigt nu är att inga kläder längre är bekväma. Mer än ett par jeans och de blir tillslut obekväma i slutet av dagen då jag behöver ett skärp för att hålla dem uppe. Linnen och t-shirts åker upp, byxor glider ner eller hänger så att jag ser ut att ha en platt röv. Jag är inte direkt någon leggings-person och har inte hittat några sköna och i lördags när jag skulle leta efter byxor med sån mudd upp över magen hade de inga. Varken på Kappahl eller Lindex i Arvika. Tycker verkligen att det är sjukt dåligt, någonstans borde man få plats med en liten hängare eller?

Jag får väl chansa på att beställa, eller orka ta mig till Karlstad eller Charlottenberg, så man får prova. Känner mig stundtals så obekväm i min egen kropp att det är helt sjukt, och magen, ja den bara är ju där.

Har nog lite med att göra att jag själv tycker att jag ser gravid ut, men i två affärer var det personal som inte såg det, så då tänkte jag att jag kanske bara ser tjock ut… Eller så såg de bara jävligt dåligt. Men det kändes lite kan jag väl erkänna..

 

Skrev nyss ett långt jävla inlägg om hur trött jag är på att huset aldrig nånsin känns som att det blir klart. Orkar inte skriva om allt heller men slutsatsen var att jag är trött arg besviken ledsen på MIG SJÄLV för att inget händer. Jag orkar inte.

Såhär ser prinsens rum ut om om den här håglösheten stannar kvar i kroppen kommer inte mycket mer att ske på mitt initiativ. Vill bara ha allt färdigt……

image

HM

Ett annat ställe som har otroligt fina kläder för barn, är HM, såklart. Det finns ju väldigt mycket på väldigt många sidor som är himla fint men jag personligen föredrar när det är harmoniskt, gärna grått, inte hur mycket tryck som helst (svart och grått går ju finfint dock) och enkelt. Inget Disney, inte tusen färger, inte prickar eller ränder eller annat ”tokigt” man annars kan se på barnkläder. Vad jag också gillar är att det inte är typiskt ”pojk”-igt. Hade vi väntat en dotter hade jag lika gärna kunnat köpa dessa plagg till henne, definitivt.

Lite tråkigt är det att könet på barnet ska få bestämma vilket plagg eller vilken färg jag väljer att ha. Jag skulle lika gärna kunna ta på prinsen ett par lila eller rosa byxor om det nu var så att jag tyckte de var snygga och de passade! Nu kommer jag inte göra det eftersom det inte är så troligt att jag hade gjort det även om jag fått en dotter, för även där hade jag föredragit lugna harmoniska färger som grått, beige och vitt.

Detta klickade jag i varje fall hem (i en lite större storlek, shoppade lite smått igår när jag gick på stan) tillsammans med en jacka och två tshirts till mig själv (och annat smått till prinsen), nånstans måste man börja!

Jag kan redan nu höra ”nämen ska han inte ha lite mer färg, lite mer sånt, lite mer av det här, bla bla bla”……… Bara att koppla bort.

image

Äntligen ska BARNRUMMET börja fixas! Ser förjävligt ut där nu rent ut sagt, eftersom vi velat vänta men det börjar liksom bli dags att börja när halva tiden nu snart gått, kommer ju ta sin lilla tid när vi båda jobbar.

Det lutar åt denna härlighet från Midbec på två av väggarna och sedan två målade i antingen vitt eller i någon av nyanserna i tapeten.

Nytt golv ska läggas också men det vet vi ännu inte riktigt vad det blir, ett ljust grått vore snyggt men då ska vi hitta ett som passar. Till köket velade jag i en månad innan jag bestämde ett…

image image

Så mycket vill-ha-begär. Vill ha exakt allting men det är ju inte gratis. Sedan känns det som lite onödigt att lägga så extremt mycket pengar på kläder när det kommer växas ur så himla fort. Men något plagg kan man ju få unna sig tänker jag, och ryggsäcken kan ju användas längre än ett plagg. De hade även himla mycket fint på rea som kan vara värt att kolla in. Känns ju inte som att barnkläder direkt blir omoderna ∞

Det är tur att HM har fina prisvärda saker, det lutar nog åt en beställning där på lite kläder i små storlekar, vi har knappt någonting. Är mer än man tror som behöver inhandlas men man får sprida ut det lite tror jag, just nu vill jag införskaffa lilla H’s garderob…